Till och från under 18 år har jag sålt sex för pengar. Jag är idag 36 år. Jag missbrukar inte sådant som kallas droger. Varken narkotika eller alkohol. Jag erbjuder alltså inte mina tjänster för att få pengar till sådant. Jag ”går inte på gatan”. Jag sköter verksamheten på ett annat sätt, men skänker varje dag en tanke till mina medsystrar som av olika anledningar hamnat i en sådan situation.
Det är inget säkert sätt att leva, som jag gör. Men de flesta karlar är faktiskt trevliga och omtänksamma människor. Ibland stöter man på de där rötäggen och efter det brukar jag alltid ta en paus. Jag blir skärrad. Och ändå gör jag ofta en noggrann gallring innan ett möte. Men precis som jag, är också de helt andra människor i den verklighet där vi ska ses.
Jag ska inte spekulera i mina kunders anledningar att vända sig till mig. Jag frågar aldrig, men de berättar ändå när vi ses. De vill ha extra tid för att få prata mer. Många har behov av att göra . Prata, lämna kvar det dåliga samvetet eller vad det nu må vara. Mitt jobb är att, om vi kommit överrens om det, att då lyssna. Att finnas där..för dem. De pröjsar, jag levererar.
Det finns inget glamouröst eller tjusigt att arbeta som jag. Det tar på kropp och psyke. Stundtals, ett tag i en period existerar kanske den där lyckliga horan. Men i längden tar det ut sin rätt och gröper hål i känslolivet.
Nu för arbetar jag bara i kortare perioder. Med några få kunder. För visst tycker jag om det ibland. Åtminstone inbillar jag mig det. Alla behöver bli bekräftade. Det här är sättet jag valt.
Jag har under en tid läst en del debatter och diskussioner om sexköpslagen, lyckliga horor och allt vad det kan vara. Jag kommer inte aktivt i detta nu att delta i sådana diskussioner. Ja kommer kanske göra det på ett sätt genom att berätta om mitt liv som prostituerad.
Maria
Det är inget säkert sätt att leva, som jag gör. Men de flesta karlar är faktiskt trevliga och omtänksamma människor. Ibland stöter man på de där rötäggen och efter det brukar jag alltid ta en paus. Jag blir skärrad. Och ändå gör jag ofta en noggrann gallring innan ett möte. Men precis som jag, är också de helt andra människor i den verklighet där vi ska ses.
Jag ska inte spekulera i mina kunders anledningar att vända sig till mig. Jag frågar aldrig, men de berättar ändå när vi ses. De vill ha extra tid för att få prata mer. Många har behov av att göra . Prata, lämna kvar det dåliga samvetet eller vad det nu må vara. Mitt jobb är att, om vi kommit överrens om det, att då lyssna. Att finnas där..för dem. De pröjsar, jag levererar.
Det finns inget glamouröst eller tjusigt att arbeta som jag. Det tar på kropp och psyke. Stundtals, ett tag i en period existerar kanske den där lyckliga horan. Men i längden tar det ut sin rätt och gröper hål i känslolivet.
Nu för arbetar jag bara i kortare perioder. Med några få kunder. För visst tycker jag om det ibland. Åtminstone inbillar jag mig det. Alla behöver bli bekräftade. Det här är sättet jag valt.
Jag har under en tid läst en del debatter och diskussioner om sexköpslagen, lyckliga horor och allt vad det kan vara. Jag kommer inte aktivt i detta nu att delta i sådana diskussioner. Ja kommer kanske göra det på ett sätt genom att berätta om mitt liv som prostituerad.
Maria
2 kommentarer:
Jag har tänkt tanken, funderat på hur mycket prostituerade och psykologer/kuratorer gör liknande jobb. Så många män jag mött i sängen som vill ha ett öra mer än sexet. Tänker på ONSare och på sexsajter jag varit med på. Där finns alltid en story som de vill berätta, som pockar på, och som på något vis väger tyngre än sexet.
hej
hurm ycket kostar du /timme :)? <3
Skicka en kommentar